Förut var caféerna det offentliga rummet, där idéer föddes pch spreds, filosofer och konstnärer möttes, revolutioner startade och maktförhållanden skapades. Idag känns cafédiskussionerna för privata, om man nu längtar till det offentliga rummet jag pratar om. Politiken och filosoferandet har lämnat caféerna.
Efter decenniers och åter decenniers tomrum har ett nytt offentligt rum skapats, där alla kan finnas och höras oberoende klass eller social ställning. Facebook, twitter, bloggosfären - de sociala medierna har tagit politiken tillbaka till de vanliga människorna. Vi gör inte politik bara genom att rösta vart fjärde år eller genom att konsumera medvetet, utan genom att direkt säga vad vi tycker, dela, "gilla" och kommentera. Det är helt fantastiskt, men jag längtar efter nästa steg. Steget tillbaka till den riktigt mänskliga kontakten. Jag vill ha både och, det platoniska virtuella och den gamla världen med alla sinnen, med dofter, pappersprassel, kaffekoppar, handskakningar, kramar och även några sura miner. Skratt, som inte består av kolon och ett D.
Min utopi: Jag önskar att dagens offentliga rum börjar spridas från de sociala medierna även till den fysiska verkligheten, till bibliotekscaféerna. Tänk, att biblioteken får nytt liv som kunskapscentra, dit man går för att hänga, diskutera, läsa, lyssna, lära sig, utbyta åsikter. Bibliotekscaféerna fylls av livlig diskussion och alla känner sig lika hemma, gammal som ung, akademiker som arbetare. Myyys...
Efter decenniers och åter decenniers tomrum har ett nytt offentligt rum skapats, där alla kan finnas och höras oberoende klass eller social ställning. Facebook, twitter, bloggosfären - de sociala medierna har tagit politiken tillbaka till de vanliga människorna. Vi gör inte politik bara genom att rösta vart fjärde år eller genom att konsumera medvetet, utan genom att direkt säga vad vi tycker, dela, "gilla" och kommentera. Det är helt fantastiskt, men jag längtar efter nästa steg. Steget tillbaka till den riktigt mänskliga kontakten. Jag vill ha både och, det platoniska virtuella och den gamla världen med alla sinnen, med dofter, pappersprassel, kaffekoppar, handskakningar, kramar och även några sura miner. Skratt, som inte består av kolon och ett D.
Min utopi: Jag önskar att dagens offentliga rum börjar spridas från de sociala medierna även till den fysiska verkligheten, till bibliotekscaféerna. Tänk, att biblioteken får nytt liv som kunskapscentra, dit man går för att hänga, diskutera, läsa, lyssna, lära sig, utbyta åsikter. Bibliotekscaféerna fylls av livlig diskussion och alla känner sig lika hemma, gammal som ung, akademiker som arbetare. Myyys...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar