Lite om empati

Kollar på empatiföreläsning av Jakob Håkansson Eklund, på ur.se, filmat på Mälardalens högskola.



Jag anser att empati och bristen på den är ett missförstått ämne både allmänt och inom psykologin. Att man upplever t.ex Aspbergers som empati"befriade" tror jag kan vara ett misstag. Aspbergers, som ADHD, tror jag kan ha svårt med empati pga att de inte har samma sorts hjärna och tanke/beteendemönster som majoriteten. Lika gärna skulle jag vilja anklaga majoriteten för empatibrist då de fördömer, missförstår eller vägrar ha förståelse för individer som fungerar annorlunda än de själva. Jämför med homofobi...

Enligt forskaren Robert Hare skulle 1% av mänskligheten vara psykopater. Detta skulle betyda att det finns ca 1000 psykopater bara i Eskilstuna.

Psykopater känner ingen empati, däremot läser de av och kan intellektuellt "förstå" hur människor i deras omgivning fungerar. Men detta väcker ingen medkänsla hos psykopaten. ADHD -personen kan däremot känna väldigt starkt, vara "överempatisk" och drivas till extrem handling för att bekämpa orättvisor, rädda oskyldiga och hjälpa de utsatta. Men i en vanlig vardagssituation missar ADHD i korrekt "empatibeteende" på grund av att hen är helt enkelt ofokuserad på just dig.
Den typiska hobbypsykologen kan väl komma med ett uttalande som " Den där Kim är såååå oempatisk!" "Hur så?" "Jo, för att hon inte förstår MIG!"
Frågan är om hobbypsykologen tänkt en tanke på att försöka förstå "den där Kim" själv...

Ett experiment av Darley och Batson, som gjordes på 70-talet, visar att människor slutar visa empati då de är under tidspress. En anledning att sänka arbetstakten och stressnivån kanske?

Jakob Håkansson Eklund berättar om ett forskningsprojekt som han gjort med sin kollega, där de upptäckte att oberoende om personen som råkat illa ut är en man, kvinna, katt eller hund, så kände män ungefär lika mycket empati för alla. Medan kvinnor kände mer empati (på en skala) än män i alla fallen, kände kvinnorna dessutom mer empati för kvinnor än män, katter än kvinnor, och allra mest empati kände kvinnorna för hundar. Till och med mer än de kände för barn i samma utsatta situation.

Håkansson Eklund och hans partner kom inte till någon direkt slutsats, detta räckte tyckte de. Men här måste jag bara tillägga min tolkning av resultatet. Män känner lika empati för kvinna som katt som man. Kvinnor däremot tar känslomässigt i beräkning den misshandlade individens oskyldighet, utsatthet och troliga förmåga att påverka sin egen situation.

Kvinnor klarar av att hantera mer komplex information om den utsattes situation, de vet att vi inte är jämlika inför livets brutalitet. Detta beror enligt min uppfattning på att kvinnor i allmänhet har en mer utsatt position i samhället, och har därför blivit tränade i att ta sådana outtalade faktorer i beaktande. Empatin utvecklas ju av att man kan relatera till den andres situation, att man har på något sätt liknande upplevelser själv. Därför är det oftare vita kvinnor än män som engagerar sig i antirasistiska rörelser, t.ex. Även om de inte utsätts för rasism, utsätts de för liknande diskriminering på grund av den kropp de råkat födas in i.

Sen är ju ekvationen lite mer komplex än så... Jag antar att det även finns individuella skillnader som har att göra med hur mycket gemensamt "empatisören" känner sig ha med den utsatte. En hund kanske väcker mer känslor i de flesta än vad en fjäril skulle göra, även om fjärilen är extremt sårbar och oskyldig. Empatiforskning är ett brett fält, och det är lätt att förstå varför.

Psykopater är inte samma sak som sadister. Inte alla psykopater väljer att vålla lidande. 

Att vara överdrivet empatisk kan till och med vara problematiskt i vissa yrken. Det är inte alla som klarar av att skära i levande människor varje dag för att reparera deras hjärtan, till exempel. Att "hålla huvudet kallt" kan vara rätt så önskvärt.