Att leva sitt varumärke eller sin själ?

 Det personliga varumärket handlar om att vad man än gör, göra det med en sådan excellens att alla ens handlingar marknadsför en och ens tjänster/kvalitéer på bästa möjliga sätt.

I början på den vägen kan man bli hämmad av tanken. Är detta förenligt med mitt varumärke? Vem vill jag vara, vem vill jag utge mig för att vara?  Kan jag t.ex delta i en burleskshow OCH vara feminist? (Svar: Ja.) Kan jag beställa hem pizza OCH vara en övertygande personlig tränare? (Svar: Ja) Livet är fullt av frågor, från den vardagliga nivån till de stora livsfrågorna.

Då måste man fatta ett beslut. Ska jag vara en hel person, eller ska jag vara en produkt? Jag själv, till exempel, är allt annat än en konsekvent och genomtänkt person. Det kan te sig opålitligt för de konsekventa, men det är karakteristiskt för de kreativa.

"Thinking outside the box"
Varje "låda" jag ställs inför innebär på sätt och vis en ny konflikt mellan alla de olika alternativa förhållningssätt man skulle kunna ha gentemot lådan. Lådan kan vara till exempel av politisk, moralisk, etisk, estetisk eller ekonomisk karaktär. Det jag tyckte var vackert och rätt för 10 år sedan, är ja en intensiv motståndare till idag. Det som stod för frihet och godhet då, står för förtryck och inskränkhet idag. Samma utveckling kan för mig hända lika gärna på en dag eller två; när jag får ny information om en situation ändras min åsikt om lösningen. Naturligt och flexibelt i min värld, förvirrande för dem som kallar mig kameleont.

("Kameleont" är förresten helt inkorrekt i sammanhanget. en kameleont byter färg för att passa in i sammanhanget, smälta in i bakgrunden. Jag byter färg då min övertygelse utvecklas, oftast leder det till att jag tvärtom inte smälter in i bakgrunden. Det blir tungt i längden, och därför väljer jag allt oftare att tiga tills jag måste tala. Måste, för att jag inte kan tiga mer.)


Vad välja? Själ eller varumärke?
Jag jobbar på att lösa problemet. Jag vill göra en tydlig skillnad mellan det jag gör då jag representerar något utanför mig själv, (för ett varumärke, ett företag, en tjänst...) och mellan vad jag gör då jag endast står för mina egna personliga åsikter.

Självklart har dessa två med varandra att göra. Jag skulle aldrig arbeta för (eller vara trainee på) ett fantastiskt företag, som jag inte kan tro på. Jag skulle till exempel aldrig jobba för ett tobaksföretag, oberoende vad jag skulle kunna bli erbjuden för lön. (Om företaget valde att byta inriktning till att hjälpa folk bli av med sitt beroende, skulle jag hoppa på omedelbart.)

Inte för att beskydda mitt varumärke, utan min själ. Däremot låter jag mig uppslukas helt av de åtaganden jag valt. Jag är ärlig och trogen dem jag samarbetar med och min uppgift i sammanhanget. Det behöver inte finnas en oöverstiglig konflikt i att vara en queerfeminist och arbeta för the Dudesons.
Men det är en helt annan diskussion....

Och slutligen: Varning för konsten
Det är utifrån själen som det personliga varumärket måste få sin styrka och sin karaktär. Jag tänker inte kämpa för att "leva upp till" mitt varumärke, jag vill leva utifrån min själ. En levande, växande, föränderlig själ, som jag måste lära känna på nytt vid varje ny "låda" jag ställs inför. Och det är bland annat det vi har konsten till. Ett av skälen till att konsten finns är att introducera oss för nya impulser, nya frågor och nya svar. Strävar du först och främst efter att vara konsekvent, bör du hålla dig på behörigt avstånd från konsten. Kritisera konsten utifrån det du läst om den i löpsedlarna, men gå inte dit, för allt i världen. Bättre att du koncentrerar dig på att göra omvärldsanalyser på ditt kontor och bestämma dig för dina värderingar utifrån vad som säljer bäst just nu. Och gratulera dig själv: du har lyckats med att totalt missförstå syftet och innebörden i konceptet "det personliga varumärket".