söndag 9 maj 2010

Liten rapport om läget just nu...

Har avslutat praktiken på Rabbit Films för att koncentrera mig på mina uppdrag på Mirago Media, som för tillfället handlar mest om översättning av artiklar och en finsk version av tillminabarnbarn.se, en rolig produkt som ska hjälpa mor-och farföräldrar att skriva om sina liv på ett enkelt och opretantiöst sätt.  En mycket bra grej, tänker bara hur många gånger jag planerat att sitta med min mormor i en vecka och intervjua henne om allt hon varit med om , i detalj. Men det blir ju inte riktigt av alltid, man har så bråttom med sin vardag.


Har en massa små projekt som väntar fortfarande, samtidigt som jag är oerhört frustrerad över att vara så "begränsad" av min graviditet. Ja, det finns vissa saker, många saker, jag inte kan påbörja nu när den nya bebisen beräknas anlända i oktober, men samtidigt befriar den här tiden mig till andra saker. Om jag tillåter det, och slutar stressa. Det känns som att jag har lappar på ögonen och stirrar mig blind på de två saker jag inte kan göra, men har svårt att se allt jag har, huset, tiden, uppdragen, planerna, examensuppsatsen som fortfarande väntar på sin litteraturlista. Jag planerar engagera mig i Seta, den finska riksorganisationen för sexuella minoriteters rättigheter, jag planerar ge tid speciellt till fotografering och har en del roliga videoprojekt som bara väntar på att jag får en ledig dag. 

Idag är det lördag, imorgon mors dag i Finland och vi har svärföräldrarna med familj på besök från Sverige. Ändå sitter jag uppe mitt i natten och översätter för att hinna med min deadline till måndag. Och så känner jag abstinens från stress samtidigt? Abstinens från den tiden då jag gick två utbildningar och hade tre jobb samtidigt som jag skulle vara en bra mamma och partner till min stackars sambo, samtidigt som jag så gärna ville hinna med mina fritidsintressen, argentinsk tango och dokumentär- och konstfilm, för att inte prata om musiken, och alla de låtar som väntar på att få bli verklighet och läggas ut på ubetoo.com . Klart man känner abstinens.

Tänd lampan någon, så jag kan se klart och uppskatta det jag har och ändå hinna med allt det jag vill innan graven kallar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar