Obs! Varning för mindflow av medie-och kommunikationsvetare of K3/ Malmö Högskola:
Bra 3D är osynlig 3D?
Liten teknik-kommentar först: Själv anser jag att det är rätt så skönt att Avatar innehåller så pass lite störande "väja för flygande köttbullar-effekter" som bara hade stulit fokus från berättelsen. Precis som man förut sa om bra filmredigering, så borde man kanske börja säga om 3D: Bra 3D är osynlig 3D. Tekniken bör ha kommit så långt i sin utveckling, att man kan börja ta den verklighetstrogna helhetsupplevelsen som en självklarhet - och koncentrera sig mera på själva konsten än leken med tekniken. Då man i framtiden tillsätter andra sinnen, som tidskodade dofter och lukter, till filmen, kan man bara hoppas att regissören har vettet att göra det subtilt. Eller också får vi bära med oss kräkpåsar till biosalongen, bara för säkerhets skull. Med det sagt, måste jag åndå påpeka, att det finns mer att hämta i 3D-tekniken. Under denna film borde jag ha kippat efter andan med tanke på möjligheterna som en utomjordisk djungel och flygturerna på en flygödla kan erbjuda. Istället tog jag av mig brillorna ibland för att kolla, om 3D verkligen gjorde filmen bättre. Ja, lite bättre blev den alltid.
3D och publikens nya roll
Självklart hände det att jag lät en snabb berättarteknisk tanke eller två göra en snabbvisit i mina tankar:
3D ställer större krav på tittarens position: Man befinner sig alltid helt utanför en 2D-verklighet, medan i 3D får man som tittare en position, en storlek och en roll. Flyger jag igenom upplyfta händer är jag inte mänsklig, utan kanske en ande med föränderlig form, eller en insekt som kan bli krossad?
Avatar, schamanerna och kapitalistsvinen
I Avatar funkade 3D främst som en vacker liten fördjupning av bilden utan att själa fokus, och jag kunde slappna av och hänge mig åt att gråta över vad imperialistsvinen gjort mot jordens vackra folk och kulturer. (Nu är vi medvetna om att jag gråter under de första 5 minuterna av Hitta Nemo också...)
Jag längtade efter att ta av mig skorna och promenera barfota i den finska skogen, att lämna mitt liv på soffan med en MacBookPro på magen, och känna hur min kropp blir lika stark som min själ blir fridfull av ett liv i enlighet med naturen. Jag längtade efter min numera bortglömda uppgift som schaman och undrade hur alla de andra, som blivit skapta att vara schamaner, klarar av livet i en kapitalistisk, själlös verklighet. Avatar gör mig än en gång upprörd och desperat mållös inför giriga människors ofattbara ondska. Hur fan kan de svinen leva med sig själva???
Poängsättning och recensioner
Man blir lätt frestad att göra sig själv en björntjänst och förhålla sig kritisk till varje kulturupplevelse man plöjer sig igenom. Det har man all rätt i världen att göra. Att låta sina egna reaktioner flöda fritt är ett steg till självkännedom och personlig utveckling. Någon fokuserar på de fantastiska starka kvinnorna i filmen, någon annan på miljöaspekten. En tredje, som min kära väninna, blir irriterad på att utomjordingar framställs så mänskligt. Människocentreringen är en helt ok kritik som förtjänar att utvecklas. Själv väljer jag att se "förmänskligandet" av dessa varelser som ett berättartekniskt medel för att uppnå ett ändamål. Syftet är inte att visa hur bra man är på att skapa en utomjordisk verklighet, utan att spegla vår egen historia som människor. Ska den breda publiken identifiera sig med filmens urfolk, kan de inte alieneras från det vi uppfattar som det beundransvärda i att vara just mänsklig.
I grund och botten är Avatar-berättelsen en klassisk, enligt någon kanske t.o.m en banal boy-meets-girl-berättelse. Avatar är en blandning av bl.a Tarzan, Jurassic Park, Sagan om Ringen, BIbelns skapelseberättelse och Matrix, en saga för barn och vuxna i vår tid. Sensmoralen är en klassisk Ädel Vilde- historia, där "civilisationen" är ett med girighet och krig, i motsats till naturbarnens oskyldighet, vishet och rena andlighet. De Nakna Adam och Eva i Paradiset, innan syndafallet och smakandet av Kunskapens frukt.
Anti...Amerikansk?
Vi ska inte glömma, att syftet med många amerikanska storfilmer är att utbilda. Tyck vad ni vill, men jag gillar utbildning. Speciellt då tanken är god. Snälla, snälla Hollywood! Hjärntvätta oss alla till empatiska miljövänliga pacifister! (Inklusive er själva, då...)
Någon har hyllat Avatar för att den är "anti-amerikansk". (Många av de mest fantastiska anti-amerikanerna är väl just amerikaner, eller hur?) Det är lätt att ställa sig utanför skulden. Man bör komma ihåg, att ingen är utan skuld. Svenskar har på samma sätt byggt sin rikedom på imperialism och förslavande av fredliga folkslag. Finnar har slaktat varandra i ett vansinnigt inbördeskrig. Idag sitter vi, svenskar som finnar, amerikaner som ryssar i våra biosalonger med fjantiga 3D glasögon på näsorna och smäller i oss popcorn, upprörda över vad vi/dom gjort mot vår fantastiska planet. När vi går ut ur biosalongen är det få av oss som förändrar sitt beteende för att rädda de sista representanterna av naturfolken - eller som kommer på tanken att inte ta bilen hem. Det är ju så obehagligt kallt nu, då vi tvingas genomleva kanske vår sista vinter med snö. Brrr! Eller också är vi så fantastistk intellektuella att vi ser rakt igenom Avatars kommersialism och/eller naivitet och vägrar blankt ta till oss dess budskap.
Om jag nu skulle tvingas ge poäng för filmen, skulle jag ge den fulla poäng i sin egen klass: En härligt naiv, enkel, vackert animerad saga med en fantastisk moralbakelse med alla viktiga ingredienser: Miljö, empati, jämställdhet, antikapitalism, mod att stå för det goda och sanna... You name it. Kommer du på något mer, kan du säkert hitta det i Avatar.
*****Se den, eller missa The Början på 2010!*****
Love,
Ugly A.
PS. Queer? Tjaa.... inte bara köns-eller rasöverskridande, utan planetöverskridande kärlek, transplanetism, så att säga... Men visst ser jag framemot en barntillåten saga med tydligt samkönad romantisk kärlek, det verkar ju sist och slutligen vara en stötesten som är nästintill omöjlig att komma över. Precis som kvinnans roll som mannens hjälpare, vis, stark och vacker - men i slutändan ändå hopplöst beroende av en (vit) Man som den Allra Högsta Ledaren. Vi kan alltså göra filmer om sexuell kärlek mellan en människa och en utomjording, men könsrollerna kan aldrig brytas. Inte heller den goda kvinnans sexualmoral. Då hon valt att ge sig till en man är de två för evigt förenade i ett heligt äktenskap. Genom ett heligt samlag ute i naturen, så klart.
PPS: Till alla oss som tror att Avatar endast existerar på internet:
ur Wikipedia: Avatar (sanskrit: Avatāra) är i indisk mytologi "att stiga ned", det vill säga en guds nedstigande på jorden och antagande (inkarnation) av kroppslig (oftast mänsklig) gestalt. Ordet används främst om Vishnus tio inkarnationer.[1]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar