lördag 20 juli 2013

Jag är Yin-Yang.

Jag gillar Yin-Yang-tanken. Men jag ska försöka förklara hur jag ser på saken även om det blir både utdraget och flummigt:
 
Vad vi behöver göra är att sluta bära bara halva plakatet. Det är viktigt att inse, att det inte heter Yin OCH Yang, utan just Yi
n-Yang. Jag är yin-yang. Allting är yin-yang. Inget och ingen är endast yin eller yang.

Det är obalansen som skapar monstret, dvs då vi förnekar endera sidan av oss själva. Försök att rita ett yin-yang där den ena sidan är mycket större/mäktigare än den andra. Där den ena slukas upp av den andra.
Vi behöver sluta tro att kvinnan är ett yin och mannen är ett yang - det är ett grundläggande missförstånd. Varje atom är en hel yin-yang, varje individ en hel yin-yang. Då man förnekar sin yinhet eller yanghet skapar man ett inre kaos som desperat söker sig tillbaka till balansen.

Könsdikotomin har skapat sin förrädiska låtsasbalans i den kulturellt skapade obalansen (könsdikotomin). Den berövar männen sitt yin och kvinnan sitt yang. Då är båda i kaotisk obalans då de är ensamma (singla). För att balansera upp denna obalans söker vi desperat efter ett par att hänga upp oss på, någon som representerar den "motsatta" -kompletterande- kraften. För att känna oss hela igen. För att åter bli den yin-yang vi innerst inne är.

Som ensam individ (singel) har man två möjligheter: antingen hittar den som endast accepterar sin yinhet någon som endast accepterar sin yanghet och klistrar fast sig vid denna kompletterande motkraft, eller också finner man, befriar och accepterar sin sanna yin-yang-natur.

Eftersom samhällets låtsasbalans, som består av kaotiska, desperata, längtande halva individer, är så delikat, rubbas denna balans så fort någon bryter mot halvhetens norm. När en kvinna tar plats, när en man stannar hemma med barnen, när en man blir kär i en annan man, när en kvinna korrigerar sitt kön. När en man praktiserar ickevåldsprincipen. När en kvinna kräver sin rätt. Patriarkatet och Heteroäktenskapet som norm , samhällets "klister" , krackelerar och går sönder. Båten gungar. Den nya balansen måste finnas, och kan endast finnas i att alla på båda sidor av båten går in i sig själva och blommar ut som hela holistiska individer, med alla de egenskaper de bär på och har undantryckt.

Jag är den jag är.
Jag är Yin-Yang.
Jag är Mörker och jag är Ljus.

Jag är stark och jag är svag.
Jag dominerar och jag ger efter.
Jag är solid och jag är diffus.
Jag är flytande och jag är fast.
Jag är materia och jag är tomhet.
Jag är värme och jag är kyla.
Jag är vatten, eld, jord och vind.
Jag är kropp och ande.
Hård och mjuk.
Hjärta och hjärna.
Vishet och galenskap.
Kaos och Ordning.

Jag andas in och jag andas ut.
Jag dör och jag föds.
Jag är den som ger och jag är den som tar emot.
Jag blir arg och jag förlåter.
Jag beskyddar och blir beskyddad.
Jag sörjer och jag glädjer mig.
Jag älskar mig själv och jag älskar min nästa.

Jag är Yin-Yang. Jag är den jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar