Den ofrivilliga idealistens manifesto

Jag vill inte leva på barrikaderna, kämpa för rättvisa, frihet eller solidaritet. Jag vill leva i frihet och kärlek utanför Armageddon och Ragnarök. Jag vill att någon annan ska riva murarna, plantera blommorna och äppelträden, förgöra vapnen, försvara de svaga, ställa sig i lejongapet, mata de hungriga och ge kläder åt dem som fryser. Jag vill att någon med makten att ställa allt tillrätta ska stå på den soliga sommarängen och öppna sina armar och säga "Kom! Det är fullbordat." och jag vill att det ska vara sant. Men tyvärr, den med makten är inte Någon Annan. Och den med makten är ingen Ensam. Jag kan inte ställa mig utanför - och därmed är min stora sorg oundviklig - så länge jag lever är jag en del av hela livet, hela mänskligheten och hela naturen, fullt kapabel och ansvarig. Och smärtsamt maktlös i mig själv.