måndag 14 november 2011

Associationsflöde en måndagkväll: så här brukar det låta i mitt huvud.

(Associationsflöde, tankar som bara händer en alldeles vanlig kväll, vare sig jag vill eller inte. Det är sånt som antagligen händer oss alla under ytan, men det är sällan vi lägger märke till vad vi egentligen har tänkt på under dagens lopp. Vi koncentrerar oss på livets praktikaliteter istället. Att bara skriva utan censur eller hämningar är ett sätt att få reda på vad du egentligen haft i dig, vad som fått dig att bete dig som du gjort i dagens olika situationer. Texten nedan är en liten bråkdel av processerna som jag har i mig en vanlig dag. Det går väldigt fort, för fort har jag hört. Onskar jag kunde låna någon annas hjärna ett tag för att kolla hur ni andra har det i era huvuden.)

Om bara människor som förtjänar det hade tur och lycka i livet skulle världen vara ganska ful.

Tänk dig en värld där man skulle kunna värdera alla utifrån vad de har: Är du rik, så har du förtjänat det, är du fattig vet alla att det är för att du varit så lat. Du förtjänar ingen hjälp. Är du vacker och får uppmärksamhet, är det för att du helt enkelt är en bättre människa än den som uppfattas som ful. Om du har en allvarlig sjukdom så är det för att du har levt ohälsosamt och därför förtjänar du ditt öde. Om du har barn, är det för att du blev född till en bra förälder, och alla vet att de som inte har barn inte skulle vara bra föräldrar heller. Tyvärr är det nog så, att en sådan värld existerar i folks sinnen. I högerpolitiken, i fördomsfulla uttalanden, i oviljan att hjälpa den som har det svårt. Dessa människor som lever i sin ordnade och rättvisa världsbild bör komma ihåg, att den dag kan komma då de själva behöver hjälp, oberoende hur duktiga och normala de tycker sig själv vara idag. Är du automatiskt en bra pappa för att du tänder på storbröstade blondiner?

Och det behöver vi alla komma ihåg när vi är desperata över orättvisan i att någon annan har lyckats bättre eller fått mer än vi själva. Livet är oberäkneligt, vi alla vinner och vi alla förlorar. Ett fullt friskt spädbarn får navelsträngen 4 varv runt halsen och får en CP-skada som hen får leva med resten av sitt liv. Ett annat barn föds utan problem och tycker den förra är konstig och ska inte få leka med de andra, normala, barnen. Ett tredje barn får mindre synliga skador och får höra varje dag negativa omdömen om sin lathet, stökighet och respektlöshet, då det i själva verket handlar om en medfödd liten skada i en del av hjärnan. En skada som aldrig upptäcks. Orättvist? Vad menar du med rättvist? I jämförelse med den snälla som hade riktigt allvarliga skador eller den fördomsfulla som inga skador hade? Är du snäll och god nog att platsa, på rättviseskalan, på ett ställe där du faktiskt har både hörsel, syn och en antydan till en röst att skratta och sjunga med?

Rättvisan i din värld kräver att man ska jobba för sina pengar.  Det har du fått göra. Det ska minsann alla andra få göra också. Men du har fått orättvist mycket, alldeles gratis. Vad har du gjort för att förtjäna dina välsignelser? En intelligent, snäll och begåvad flicka som hade haft kapaciteten att forska fram ett botemedel mot HIV råkar födas i ett land där hon könsstympas och säljs som den åttonde frun till en gammal gubbe. Istället för att få gå i skola, ha en barndom, ungdom och ett vuxenliv som hon får leva utifrån det öde, som egentligen fanns skriven i hennes gener: de möjligheter som hennes personliga egenskaper hade haft att erbjuda. Är det orättvist att hon i det nya kalla ovänliga landet får en splitterny barnvagn till sina 4 barn, medan du får kämpa för att få socialen att hjälpa till med dina räkningar?

Rättvis fördelning av lidande och lycka är inget som vi vill sträva mot. Att mobba ut invandrare för att de får "orättvist" mycket hjälp från vårt lands socialmyndigheter då de flytt undan sin egen ohållbara situation i sina egna länder är rätt så kortsiktigt. "Jag lider mer än grannen, därför ska grannen fråntas de välsignelser han fått". ? .Varför inte hellre tillsammans tackla problemet från lyckans synpunkt. Du har levt i ett land där du aldrig riskerat att dö av hunger, bli av med könsorganen eller hela din familj i etniska rensningsprojekt. Tillåt grannen få sin hjälp, och räck din egen hjälpande hand också. Samtidigt kan vi se på din situation, hur kan vi hjälpa dig, vad mer behöver du och dina barn? Alldeles säkert behöver du mer än vad du egentligen "förtjänar" i ett globalt perspektiv. Vad vi vill sträva mot är allas "orättvisa" lycka. Att man inte ska behöva förtjäna att bli behandlad med respekt och förståelse. Man ska bli det i alla fall. Om någon är hungrig, ska den få mat, eller fryser, ska den få värme. Den ensamme ska få en plats att möta andra på och även den utan rika föräldrar ska få utbilda sig till något så "dyrt" som hjärnkirurg, om den så vill.

Vad är det som låter så fel med detta? Har du inte fått vad du förtjänar? Vad skulle du ha förtjänat, egentligen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar