Heterosexualismen - rätt ord för rätt sak

Heterosexualismen är en ideologi
Jag föreslår att vi slutar använda, i synnerhet i media, vilseledande termer som "kristen" eller "vissa kristna grupper" eller "anti-gay grupper" eller "vissa konservativa grupperingar" och inför den neutrala, men korrekta termen "heterosexualisterna" då vi pratar om personer som förespråkar heterosexualitet framför andra sexualiteter.

Heterosexualismens slut, -ismen, hänvisar till en ideologisk ståndpunkt, nämligen den att heterosexualiteten är den rätta och naturliga formen av sexualitet. Heterosexualister finns inom alla religioner, samhällsklasser och nationaliteter, och därför är det fel att stigmatisera hela religioner eller politiska partier. I den senaste finländska debatten hade jag föredragit, att man hade diskuterat "heterosexualisterna inom den lutherska kyrkan" i stället för "kyrkan".

Alla heterosexualister är inte kristna - alla kristna är inte heterosexualister
Det faktum att så många människor på sista tiden lämnat kyrkan efter att de insett hur starkt inflytande heterosexualisterna har i kyrkan, visar tydligt att många kristna inte var heterosexualister. Eftersom heterosexualisterna kallas för "de kristna" i media, känner många icke-heterosexualistiska troende som att de inte längre passar in i den kristna kategorin. Tänk om till exempel partiet Sannfinländarnas åsikter togs för alla finländares åsikter i världsmedia?

Heterosexualisten är varken anti-gay, homofob eller heteronormativ
I dagsläget kallar man ofta heterosexualisten, missvisande nog, "anti-homosexuell" eller rentav "homofob".
Heterosexualisten är dock inte endast anti-homo, utan motsätter sig lika mycket alla icke-heterosexualiteter, även till exempel bi- och pansexualitet. Den liberale heterosexualisten är inte nödvändigtvis en aktiv motståndare till homosexuellas grundläggande mänskliga rättigheter, men anser ändå att heterosexualiteten är den sunda och "normala" sexualiteten. Precis som en kristen är först och främst en kristen, och inte "anti-Satan" eller "anti-satanist". Även om man kan förmoda, att det i den kristnes religion som helhet även ingår ett avståndstagande från det den individuelle kristne uppfattar som "Satans verk". Ett annat exempel är feminismen. Även om det i vissa kretsar råder förvirring kring begreppet, är feminister inte anti-män. Vissa feminister kanske är det, men för det mesta är feminister för något snarare än mot något. Om vi ska trassla in oss ännu djupare i exemplens värld, bör vi kanske fundera även på nationalismen. Få vill kalla sig nationalister, men mångas humör påverkas av hur det går för landslaget. Inom alla -ismer finns det gradskillnader från noll till hundra. Oberoende vilken -ism man råkar tro på, är kokpunkten vanligen inte bra för omgivningen.

Heterosexualisten är inte heller rädd för homosexuella, och kan knappast behandlas med antiångest-tabletter. Heterosexualismen är inte en psykisk sjukdom, utan en ideologi. Homofober, däremot, behöver psykiatrisk hjälp.

Heterosexualismen skiljer sig från hetero-normativiteten  i att den är endast inriktad på sexualitet, inte så mycket traditionella könsroller, eller andra manifestationer av kön och genus. En man får alltså sminka sig, så länge han åtrår kvinnor. En kvinna behöver inte tjäna mindre, använda kjolar eller baka bullar, bara hon åtrår män.

Det finns många fler heterosexualister än "anti-bögar" eller homofober. Den typiske liberale heterosexualisten har "många homosexuella vänner", men blir upprörd, när det homosexuella paret snurrar runt på dansgolvet på Presidentsslottets självständighetsbal. "Lite respekt bör man ha", tycker hon.


Heterosexualism vs. heterosexualitet
Avslutningsvis: Heterosexualister är inte nödvändigtvis heterosexuella. Heterosexualisten kan även vara homosexuell eller bisexuell, som på grund av sin heterosexualistiska ideologi väljer att inte leva ut sin sexualitet. Den icke-heterosexuella heterosexualisten kan välja till exempel att leva i celibat, bli "helad" och välja därefter en heterosexuell livsstil, eller till och med leva i "garderoben", eftersom hen anser sig då göra det rätta.

Det är dags att förnya språket så, att fenomen, i detta fall heterosexualismen, kan nämnas vid dess rätta namn utan onödiga generaliseringar.

Terhi Paukku
Queernormativ 
Mis(s) Information 2011